Stockholm i November

Idag var det en annorlunda dag i Stockholm.
Första överlämnandet av barnen till Mamma och jag trodde jag planerat allt, men icke!
Vi sprang omkring som yra höns och fixade gympakläder, handbollar och läxor vi inte hunnit göra som barnen fick ta med till Mamma.
Jobbade hemifrån ett tag för att hinna med, åkte sedan till stan.
Först till Hötorget och kollade läget sedan Odenplan där de hade problem med en fax.
Jag hatar faxar de känns sååå 1970-80, varför använder folk inte mail?

När jag sitter på Tunnelbanan och tänker på hur mitt liv ser ut så händer allt på en gång.
Det stiger på en tjej som tydligen har problem med sin pojkvän, hon pratar inte tyst om det och då underdriver jag inte.

Tjejen säger/skriker: -Men hon fixar ju alltid så du ska ha barnen när du ska vara barnfri!
Tjejen säger/skriker: -Skojar du eller? Fattar du inte att hon gör det för att du inte ska kunna träffa mig?
Tjejen säger/skriker: - WHATEVER!
Tjejen säger/skriker: Jag har inte tid med det här! Sätt ner foten nu och va en man!

Jag funderar vidare och känner att jag kanske inte har det så dåligt, jag har inga problem egentligen.
Barnen bor hos både Mamma och Pappa och jag tror inte jag kommer hamna i den situationen som arga tjejens kille.

Sen kommer nästa tjej på tåget, som vi kallar hundtjejen.
Hundtjejen; -Ja men du skulle bara ha valpen tills min Pappa kom till Sverige!
Hundtjejen; -Jag fick ju hunden när jag fyllde år!
Hundtjejen; -Du skulle ju bara ta den tills min Pappa kom till Sverige!
Hundtjejen; -I rätten skulle jag kunna ta in 100 vittnen, eller 50 i alla fall!
Sen fortsätter detta i 4 stationer och hon kommer inte närmre att få sin hund.

Jag funderade återigen på mitt liv och kände att jag har min hund och det kommer inte att bli några problem där heller.

Det roliga/tragiska är att de satt nästan bredvid varandra, kände inte varandra och var så upptagna med sitt så de märkte inte ens att de skrek ikapp.

Hämtade Nappe och åkte och träffade Jörn sedan åkte jag till min syster och åt middag, supergott!
När vi kom hem var det släckt och tyst i huset och kändes ganska tomt ;( , saknar min barn.
Tände lite lampor och gjorde en kopp te och satte mig för att blogga lite om en annorlunda dag i Stockholm.
Men var den så annorlunda egenligen?
Mitt liv har ju förändrats så det kanske bara är så att jag hör andra saker än jag gjorde förut!?
Detta är det intressanta, nu får vi se hur morgondagen blir för jag ska lyssna på det som fångar min uppmärksamhet och vad det blir får ni läsa.
Ha en bra, vanlig eller annorlunda dag allt beroende på hur ert eget liv ser ut.